Declaration of Dependence

Sportjournalisten

"Vissa saker kan inte förklaras. De bara finns där. Och efter ett tag försvinner de, vanligtvis för gott, eller blir intressanta på ett nytt sätt. Den tröst man finner i litteraturen är alltid tillfällig, medan livet snabbt börjar om. Det är bättre att inte leta så intensivt, att avstå från att förklara. Det finns ingenting som gör mig så illa till mods som att behöva vara tillsammans med människor som inte vet detta och som inte kan glömma, människor som inte betraktar denna insikt som en av livets hörnstenar."

- Richard Ford

25 kungsörnar

Det här är så roligt.

Bloggen där jag länkar till Star Wars-relaterade saker

Jag vet inte vad som är mest skrämmande, själva faktumet att det här faktiskt är på riktigt eller att jag är avundsjuk.

OH. MY. GOD.

The Secret of Monkey Island Special Edition
Tales of Monkey Island

Fruktansvärt bra

Imponerande

Den här bloggen kan vara det mest imponerande jag någonsin sett i bloggsammanhang.

Fyra ord: Kristna och ödmjuka men rättvisa.

Olle C är back in b.

Ödmjuk Asswhopping

är det väl okej att kalla det?

I sense a disturbance in the force

Som Star Wars-fan är det här bland det mest oroande jag har sett på länge.

Alienation

är ett användbart ord.

Skon som klämmer

"Om ni förundras över mina andliga insikter så beror de inte på några höga andliga uppenbarelser utan på min rika erfarenhet av synd."

-Søren Kierkegaard

Sabina går iväg längs Malecon

"Va vill du ha
Sabina, sa jag
Jag vill ge dej nåt som du vill ha
För jag tycker du är bra
Jag tycker du är bra

Å, ingenting
Ingen ros och ingen ring
Nä, man tappar bara bort sånt där
Och sen får man springa kring
Och att leta upp sin ring

Allt du vill äga det äger dig
Sitt bara här nu och var med mig
Här vid havet ser vi dyningarna komma in och fara
Vill inte ha nåt att försvara
Vill inte ha nåt att förvara
Nä, jag har det underbart nä, jag vill bara vara

Att bara vara
Går det att försvara
I en tid när det är självklart
Man ska bli en säljbar vara
Det måste du förklara

Vi satt och såg på havet
Och havet var så stort
Sabina hon vart glad av det
Och jag försökte ta ett kort
Men hon log för fort

Och vinden stal alla ord vi sa
Och det kanske var lika bra
Vi satt tysta jag försökte bara låta allting va
Världen är större än man tror
Men jag har kämpat och blivit stor
Inte alls så rädd och liten som när jag var lillebror
Och allt jag skaffat mig
Vill jag ju ge till dig
Vafan har jag då jobbat för När du ler och säger nej

Ja, havet det är stort
Och människorna små
Bränningarna dånade
Mot stranden vi satt på
I solskummet vi två

Försökte komma på
Så att hon inte skulle gå
Av allt det som jag hade
Var det ingenting hon ville få
Sen sa hon hej då

Och hon försvann iväg längs stranden
Jag silade sand igenom handen
Och jag tänkte att all strävan är som slott som byggs i sand"

- Stefan Sundström

Helsjukt

Aase Berg skriver om medicin, media och marknad.

Dogmatik

Jag upphör aldrig förvånas över människors tendens att ansluta sig till dogmer. Jag förstår oundvikligheten i att det finns lika många verklighetsuppfattningar som det finns människor, jag förstår också nyttan av att ha en världsbild man kan uppfatta som "sann". När en övertygelse övergår i en klart dysfunktionell och allmängiltig hållning på grund av ett dogmatiskt sanningsbegrepp undrar jag dock hur trygg man egentligen känner sig. Tokigheter som ateistiska korståg, politiska debatter och påvens ofelbarhet får mig ofta att undra vem det är vi försöker övertyga.

"Jag har inte sanningen - jag söker den. [...] Jag ställer inte upp på att det finns en färdig modell att ta ställning till. Min tro är min tro och kan aldrig vara någon annans tro. Det innebär inte ett bejakande av andlig slapphet, utan av att tillvaron är grundläggande subjektiv i positiv bemärkelse. Jag är unik och min förståelse av livet är uppbyggd av mina erfarenheter som inte är precis som någon annans. De språk jag väljer för att tolka mitt liv blir därigenom också unika. Kyrkans språk är inte till för att definiera. Det är omöjligt eftersom Gud är ett mysterium. Språket är till för att möjliggöra en relation. Språkens uppgift är relationsskapande, inte definierande."
-KG Hammar

Skuld för skuldens skull

Ted Haggard är kanske en av världens mest förstörda människor. Haggard är den evangelikale kändispastorn som avslöjades med att både ha knarkat och haft ett homosexuellt förhållande. Som tur var så intog hans församling vad man skulle kalla en "stödjande" attityd och tog in honom på en treveckors intensiv kurering efter vilken han förklarades "helt heterosexuell." Haggard själv beskriver sig nu som heterosexuell "with issues."

Haggard och hans fru ska nu medverka i serien "Divorce Court" och prata om hur deras äktenskap nu är starkare än någonsin. Kudos till paret Haggard om så är fallet, jag tror dock inte att styrka är det deras förhållande behöver i första hand.

Ted Haggard är kanske en av världens mest förstörda människor på samma sätt som Jörg Haider visade sig vara. Ärligt talat är det svårt att tycka synd om dem, likafullt kommer jag på mig själv med att göra det.

STOP!

Hammar time!

Kränga kraft

Jämtkrafts nya reklam gör mig sorgsen. Delvis för att det den talar om (den ständigt ökande distansen mellan människor) stämmer så bra, men huvudsakligen för att reklamen effektivt reducerar budskapet till generiska reklamplattityder. Att Jämtkraft sedan på sin hemsida ansluter sig till ett försåtligt heteronormativt budskap som i praktiken innebär att vi ska pyssla oss ur våra problem gör det inte bättre men känns i det stora hela som en mindre förbrytelse.

Antingen är jag bara cynisk eller så strör Jämtkraft salt i såren på ett cyniskt sätt, avgör själv.

Bakis

Birger Schlaug gör mig alltid så glad genom sin klokhet.

Döden

Ingen nyhet, men att Magasinet Existera går i graven borde vara straffbart för någon i maktposition. Detsamma gäller för Trots allt.

Bäst på länge sedan länge

Tillåtande tystnad

När jag var yngre var jag väldigt rädd för det fenomen vuxenvärlden lärt mig kalla "obehaglig tystnad". Den obehagliga tystnaden består i regel av avbrott i samtal där alla parters momentum avtagit och det upplevs ett krav på en tillbakagång till det tidigare meningsutbytets marschfart. Förfarandet kan närmast liknas vid att driva ett fordon framåt med hjälp av ett explosivt bränsle som snabbt tar slut för att sedan tvingas kliva ut och putta på eller tanka. Tystnaden som uppstår mellan tvärstopp och ny ansats upplevs genom denna "need for speed" ofta som obehaglig. Vanföreställningen om att ett normalt samtal alltid ligger i 110km/h stressar oss.

När jag precis tagit körkortet såg jag hastighetsbegränsningarna som ett lågt räknat förslag, på sin höjd. Att köra under 70km/h på en sjuttioväg var något som bara pensionärer som ringde P1 ägnade sig åt. Efter en sommar fylld av nära döden-upplevelser kom jag att omvärdera denna ungdomliga, idiotiska och, statistiskt sett, manliga tanke om höghastighetens egenvärde. Den obehagliga tystnad som uppstår där avståndet mellan olycka och oskadd tycks akademiskt är precis som i sociala sammanhang en situation vi försätter oss i genom dåligt underbyggda konventioner.

När hastigheten, tillsammans med kravet på linjär rörelse framåt sänks har vi på ett enormt sätt förbättrat våra förutsättningar för en behaglig resa. En tystnad som tillåter istället för att avkräva ger utrymme för verklig tillväxt

Tystnad talar. Tystnaden har dock idag huvudsakligen kommit att tala om att det inte är något som sägs i detta nu. Ett meddelande som gjort att man idag får 533 träffar när man googlar "0behaglig tystnad" och 130 träffar när man söker efter en "behaglig tystnad".
Tystnad talar, men jag är inte beredd att kategoriskt, eller ens till en femtedel, kalla det den säger för obehagligt.

Tandemblogg

Jag är smärtsamt medveten om att tandembloggar kanske är det mest dödfödda fenomenet sedan fossilförbränning men jag känner ett behov av att klyva mina personligheter. Främst för att jag mer eller mindre slutat ta mig själv på allvar.
Vi får helt enkelt se vilken av tvillingarna som överlever separationen...