Dogmatik

Jag upphör aldrig förvånas över människors tendens att ansluta sig till dogmer. Jag förstår oundvikligheten i att det finns lika många verklighetsuppfattningar som det finns människor, jag förstår också nyttan av att ha en världsbild man kan uppfatta som "sann". När en övertygelse övergår i en klart dysfunktionell och allmängiltig hållning på grund av ett dogmatiskt sanningsbegrepp undrar jag dock hur trygg man egentligen känner sig. Tokigheter som ateistiska korståg, politiska debatter och påvens ofelbarhet får mig ofta att undra vem det är vi försöker övertyga.

"Jag har inte sanningen - jag söker den. [...] Jag ställer inte upp på att det finns en färdig modell att ta ställning till. Min tro är min tro och kan aldrig vara någon annans tro. Det innebär inte ett bejakande av andlig slapphet, utan av att tillvaron är grundläggande subjektiv i positiv bemärkelse. Jag är unik och min förståelse av livet är uppbyggd av mina erfarenheter som inte är precis som någon annans. De språk jag väljer för att tolka mitt liv blir därigenom också unika. Kyrkans språk är inte till för att definiera. Det är omöjligt eftersom Gud är ett mysterium. Språket är till för att möjliggöra en relation. Språkens uppgift är relationsskapande, inte definierande."
-KG Hammar