Sabina går iväg längs Malecon

"Va vill du ha
Sabina, sa jag
Jag vill ge dej nåt som du vill ha
För jag tycker du är bra
Jag tycker du är bra

Å, ingenting
Ingen ros och ingen ring
Nä, man tappar bara bort sånt där
Och sen får man springa kring
Och att leta upp sin ring

Allt du vill äga det äger dig
Sitt bara här nu och var med mig
Här vid havet ser vi dyningarna komma in och fara
Vill inte ha nåt att försvara
Vill inte ha nåt att förvara
Nä, jag har det underbart nä, jag vill bara vara

Att bara vara
Går det att försvara
I en tid när det är självklart
Man ska bli en säljbar vara
Det måste du förklara

Vi satt och såg på havet
Och havet var så stort
Sabina hon vart glad av det
Och jag försökte ta ett kort
Men hon log för fort

Och vinden stal alla ord vi sa
Och det kanske var lika bra
Vi satt tysta jag försökte bara låta allting va
Världen är större än man tror
Men jag har kämpat och blivit stor
Inte alls så rädd och liten som när jag var lillebror
Och allt jag skaffat mig
Vill jag ju ge till dig
Vafan har jag då jobbat för När du ler och säger nej

Ja, havet det är stort
Och människorna små
Bränningarna dånade
Mot stranden vi satt på
I solskummet vi två

Försökte komma på
Så att hon inte skulle gå
Av allt det som jag hade
Var det ingenting hon ville få
Sen sa hon hej då

Och hon försvann iväg längs stranden
Jag silade sand igenom handen
Och jag tänkte att all strävan är som slott som byggs i sand"

- Stefan Sundström