Helsjukt

Aase Berg skriver om medicin, media och marknad.

Dogmatik

Jag upphör aldrig förvånas över människors tendens att ansluta sig till dogmer. Jag förstår oundvikligheten i att det finns lika många verklighetsuppfattningar som det finns människor, jag förstår också nyttan av att ha en världsbild man kan uppfatta som "sann". När en övertygelse övergår i en klart dysfunktionell och allmängiltig hållning på grund av ett dogmatiskt sanningsbegrepp undrar jag dock hur trygg man egentligen känner sig. Tokigheter som ateistiska korståg, politiska debatter och påvens ofelbarhet får mig ofta att undra vem det är vi försöker övertyga.

"Jag har inte sanningen - jag söker den. [...] Jag ställer inte upp på att det finns en färdig modell att ta ställning till. Min tro är min tro och kan aldrig vara någon annans tro. Det innebär inte ett bejakande av andlig slapphet, utan av att tillvaron är grundläggande subjektiv i positiv bemärkelse. Jag är unik och min förståelse av livet är uppbyggd av mina erfarenheter som inte är precis som någon annans. De språk jag väljer för att tolka mitt liv blir därigenom också unika. Kyrkans språk är inte till för att definiera. Det är omöjligt eftersom Gud är ett mysterium. Språket är till för att möjliggöra en relation. Språkens uppgift är relationsskapande, inte definierande."
-KG Hammar

Skuld för skuldens skull

Ted Haggard är kanske en av världens mest förstörda människor. Haggard är den evangelikale kändispastorn som avslöjades med att både ha knarkat och haft ett homosexuellt förhållande. Som tur var så intog hans församling vad man skulle kalla en "stödjande" attityd och tog in honom på en treveckors intensiv kurering efter vilken han förklarades "helt heterosexuell." Haggard själv beskriver sig nu som heterosexuell "with issues."

Haggard och hans fru ska nu medverka i serien "Divorce Court" och prata om hur deras äktenskap nu är starkare än någonsin. Kudos till paret Haggard om så är fallet, jag tror dock inte att styrka är det deras förhållande behöver i första hand.

Ted Haggard är kanske en av världens mest förstörda människor på samma sätt som Jörg Haider visade sig vara. Ärligt talat är det svårt att tycka synd om dem, likafullt kommer jag på mig själv med att göra det.

STOP!

Hammar time!

Kränga kraft

Jämtkrafts nya reklam gör mig sorgsen. Delvis för att det den talar om (den ständigt ökande distansen mellan människor) stämmer så bra, men huvudsakligen för att reklamen effektivt reducerar budskapet till generiska reklamplattityder. Att Jämtkraft sedan på sin hemsida ansluter sig till ett försåtligt heteronormativt budskap som i praktiken innebär att vi ska pyssla oss ur våra problem gör det inte bättre men känns i det stora hela som en mindre förbrytelse.

Antingen är jag bara cynisk eller så strör Jämtkraft salt i såren på ett cyniskt sätt, avgör själv.

Bakis

Birger Schlaug gör mig alltid så glad genom sin klokhet.